antonmetal

Jag var på begravning idag, min första, hade jag bestämt hade de vart sista
När jag fick veta vad som hänt så tänkte jag mycket, men jag grät aldrig
Idag grät jag ända från kyrkan, till skolan, och jag gråter nu också
Alla tankar, alla minnen, allt kom tillbaka när jag var i kyrkan
Jag gick fram till kistan med några andra, men grät inte
När de flesta gått ut ur kyrkan gick jag dit igen
Då såg jag bilden på Lars bredvid kistan
Den såg jag inte första gången ..
Jag grät igen, och sa farväl :'(

Jag kommer sakna dig Lars, väldigt mycket, liksom många andra kommer
Den här är till dig, Lars Eriksson.
Vila i Frid